berjumbul-jumbul

Adjektiva (adj)

  1. (dalam keadaan) terkatung-katung turun naik; terapung-terapung: apabila air pasang, kura-kura pun ~ pada permukaan air
KBBI III

Kata Dasar

jumbul

Sinonim
adj: jumbul
berjulo-julo ~ berjumat ~ berjumbai ~ berjumbai-jumbai ~ berjumbaian ~ berjumbul-jumbul ~ berjumlah ~ berjumpa ~ berjumpalit ~ berjungkir ~ berjungkir balik