sungkum

Verba (v)

  1. menyungkum
KBBI III Arkais
sung·kum ark v, me·nyung·kum v meniarap (mukanya mengenai tanah dsb); menyungkur;

- tanah bersujud;

ter·sung·kum v tertiarap; tersungkur; tersembam
sungkap ~ sungkawa ~ sungkem ~ sungkit ~ sungkuk ~ sungkum ~ sungkup ~ sungkupan ~ sungkur ~ sungkur sembam ~ sungkuran